04.06.19 Hbl / Mikael Böök: För konsten mot kreaturen?

Vissa konstnärer tycks hålla sig med sin egen konstnärliga dubbelmoral. "Quod licet Iovi non licet bovi", dvs konstnären är som Jupiter. Det som är tillåtet för honom, det är förbjudet för de andra kreaturen. Det är så Bengt Ahlfors vill se - och försvara - Teemu Mäki.

Ahlfors kallar Teemu Mäki en analytisk moralist med en kompromisslös syn på sin konst och tillägger, att det nog är det mest skrämmande med honom (Hbl 17.6.04).

Också Markis de Sade var analytisk moralist. Ja, Sade var så analytisk att många anser honom vara en föregångare till Immanuel Kant. Han med kritiken av det rena förnuftet, ni vet.

Men eftersom Sade var fullständigt kompromisslös i sin upplysta moralism så gav han inte mycket för det där med "morallagen inom mig" (Kant). Det enda rätta för Sade bestod i att följa sin egen natur. Sade själv råkade som känt vara en sadistisk natur.

Inte minst Sade gav två sekel senare anledning åt Horkheimer och Adorno att skriva: "...över den fullständigt upplysta världen strålar samtidigt katastrofens segertecken".

Det var väl ändå att ta i, hör jag broder Ahlfors skämta.

Tja, någon tycker kanske att det är roligt när sadismen estetiseras och därigenom rättfärdigas. Det gör inte jag. Bengt Ahlfors, det är nog lite skrämmande att du tar parti för konsten mot kreaturen.

Mikael Böök